pudeljaffa

Hade planer på att åka till Tibro för dagens skidtur då jag är lite skraj att åka själv med Bella uppe i urskogen bland älgar m.m. MEN så tänkte jag att "Va fan!! Ta tag i't nu din fegis, och bara åk". Och så gjorde jag... Lyckades med en vurpa från stillastående innan jag ens fått på mig stavarna;) Hahaha!! Ja, var väl nervositeten som slog till redan där. Tryckte på runkeeper för att kolla hur lång rundan egentligen är, och hade ingen aning om att det helt plötsligt skulle meddelas hur långt jag åkt, på vilken tid och min snitthastighet. Blev så jävla rädd att en älg nästan verkade mysigt i sammanhanget. Snacka om att nerverna låg utanpå. Kärringen envisades med att prata och gjorde så även om jag stängde av ljudet på telefonen. Tänkte verkligen inte stanna o ta reda på hur jag kunde tysta henne heller utan fick gilla läget.. 

 

Bakhalt som vanligt (tur vi får proffsvallat inför Vasan) fortsatte jag min tänkta tur. Bella vindade lite väl mycket och ofta så vi var INTE ensamma. Jag har nog aldrig harklat, hostat och ropat på Bella så mycket i tid o otid. Mycket spår såg jag också, men det var lite nysnö i dom FÖRUTOM vid ett ställe. Där hade stora "hundtassar" korsat spåret och dom var INTE översnöade!!! VARG var min första tanke o den känns inte helt osannolik. Hmm, ja, har ju setts varg däråt förut så det kan vara troligt.. Tror inte jag orkar med mer såna här "överraskningar" just nu, så i morgon får det nog bli inomhusträning eller en tur till Tibro. Om inte nån vill sällskapa mig vill säga;)) Ångrar lite så här i efterhand att jag inte fotade spåret, men det kändes rätt så oviktigt just då!! 

 

Fröken Gul ligger o snosar gott i sin säng, medans jag o Ida njuter av en nyskrubbad soffa;)