pudeljaffa

Hade en riktigt, riktigt uppgiven dag igår v.g. gäller det här med hund, hundar och hundträning...

Allt började med att jag kollade på en hundkonferens på tv´n i söndags (adventure dog conference). Aktivering?? Träning?? Hundhållande över huvud taget.. På söndag em skulle jag ta tag i spårträningen och for ut i skogen. La ett spår i varierande snödjup (såg bra ut i början, men blev snart VÄLDIGT pulshöjande) med fyra apporter. Lät det ligga ca en timme och under den tiden gick vi en promenad. Jaffa hade en av sina "har-ingen-större-lust-att spåra-dina-spår-matte"-dag och jag blev självklart förbannad (då spårar hon, tro det eller ej) och besviken och uppgiven. Konferensen låg och malde i bakhuvudet hela tiden..

Vem la jag spåret för?? Min egen skull för att JAG vill ut och tävla i vår?? Jaffa´s skull så att hon ska aktiveras och göra något roligt?? (vilket hon uppenbart inte tycker att det är). Uppskattar hundarna det vi gör?? Är det vi som uppskattar det och då också vill tro att hundarna gör det?? Ja, frågorna är tusen....

Jag hade ju några riktigt bra hundpromenader för ett tag sen, men återfallet is back.. Försöker hålla Bella i schack när vi möter någon och tar för givet att Jaffa sitter still så länge, men den lilla luspudeln har blivit värre än värst och gör egna små lyckliga utfall. JÄTTELÄTT att hålla emot henne samtidigt som jag ska försöka få Bella att sitta still. NOOOOOT!!! Och precis ungefär efter 3:e hundmötet igår gav jag upp.. Började allvarligt tvivla på mina hundkunskaper och om jag verkligen kommer att reda ut dessa två små damer. Har jag kanske tagit mig vatten över huvudet?? Har det blivit för mycket hund att träna med min lilla tid?? Ja, kanske, men jag är ju inte heller den som ger upp i första taget och fick till slut intala mig själv att det bara var att ta tag i´t om det någon gång framöver ska bli ordning och reda på hundarna (igen v.g Jaffa). Jaffa var ju hyfsat duktig innan lilla Bella flyttade in. Inte trodde jag att hon skulla rasa så totalt i allmänlydnaden precis.

Får börja gå enhundspromenader igen för att återigen visa hur man uppför sig på promenaderna.. (och framförallt träna inför vårens kickbike-åkning. Där MÅSTE dom ju lyssna på mig och inte bry sig om andra hundar vi ev möter)

Hoppet om Bella´s apportgrepp tändes lite extra idag då hon villigt tog den stora, tunga dummiesen när jag kom hem. Har börjat träna med att hon ska ta en vante som jag ger henne och sen komma till mig och lämna den när jag ropar. Dummisen har hon bara vägrat att ta, så vi började med en vante för att få in "rutinen", men idag tog jag fram dummisen och sa varsågod. Tro att jag blev förvånad att hon tog den. JIPPIE!!!
Vid ett tillfälle la hon den på golvet och skulle börja bita i den. Reflexmässigt sa jag nej, men kom på att det kanske inte va det bästa ordet  första gången hon tog dummisen, men det va ju bara att glömma vad jag sagt. Kunde pusta ut då hon villigt tog den igen... Ja, jag kanske ska försöka tänka lite positivt i morgon igen då..