Vatten över huvudet???
Hade en riktigt, riktigt uppgiven dag igår v.g. gäller det här med hund, hundar och hundträning...
Allt började med att jag kollade på en hundkonferens på tv´n i söndags (adventure dog conference). Aktivering?? Träning?? Hundhållande över huvud taget.. På söndag em skulle jag ta tag i spårträningen och for ut i skogen. La ett spår i varierande snödjup (såg bra ut i början, men blev snart VÄLDIGT pulshöjande) med fyra apporter. Lät det ligga ca en timme och under den tiden gick vi en promenad. Jaffa hade en av sina "har-ingen-större-lust-att spåra-dina-spår-matte"-dag och jag blev självklart förbannad (då spårar hon, tro det eller ej) och besviken och uppgiven. Konferensen låg och malde i bakhuvudet hela tiden..
Vem la jag spåret för?? Min egen skull för att JAG vill ut och tävla i vår?? Jaffa´s skull så att hon ska aktiveras och göra något roligt?? (vilket hon uppenbart inte tycker att det är). Uppskattar hundarna det vi gör?? Är det vi som uppskattar det och då också vill tro att hundarna gör det?? Ja, frågorna är tusen....
Jag hade ju några riktigt bra hundpromenader för ett tag sen, men återfallet is back.. Försöker hålla Bella i schack när vi möter någon och tar för givet att Jaffa sitter still så länge, men den lilla luspudeln har blivit värre än värst och gör egna små lyckliga utfall. JÄTTELÄTT att hålla emot henne samtidigt som jag ska försöka få Bella att sitta still. NOOOOOT!!! Och precis ungefär efter 3:e hundmötet igår gav jag upp.. Började allvarligt tvivla på mina hundkunskaper och om jag verkligen kommer att reda ut dessa två små damer. Har jag kanske tagit mig vatten över huvudet?? Har det blivit för mycket hund att träna med min lilla tid?? Ja, kanske, men jag är ju inte heller den som ger upp i första taget och fick till slut intala mig själv att det bara var att ta tag i´t om det någon gång framöver ska bli ordning och reda på hundarna (igen v.g Jaffa). Jaffa var ju hyfsat duktig innan lilla Bella flyttade in. Inte trodde jag att hon skulla rasa så totalt i allmänlydnaden precis.
Får börja gå enhundspromenader igen för att återigen visa hur man uppför sig på promenaderna.. (och framförallt träna inför vårens kickbike-åkning. Där MÅSTE dom ju lyssna på mig och inte bry sig om andra hundar vi ev möter)
Hoppet om Bella´s apportgrepp tändes lite extra idag då hon villigt tog den stora, tunga dummiesen när jag kom hem. Har börjat träna med att hon ska ta en vante som jag ger henne och sen komma till mig och lämna den när jag ropar. Dummisen har hon bara vägrat att ta, så vi började med en vante för att få in "rutinen", men idag tog jag fram dummisen och sa varsågod. Tro att jag blev förvånad att hon tog den. JIPPIE!!!
Vid ett tillfälle la hon den på golvet och skulle börja bita i den. Reflexmässigt sa jag nej, men kom på att det kanske inte va det bästa ordet första gången hon tog dummisen, men det va ju bara att glömma vad jag sagt. Kunde pusta ut då hon villigt tog den igen... Ja, jag kanske ska försöka tänka lite positivt i morgon igen då..
Allt började med att jag kollade på en hundkonferens på tv´n i söndags (adventure dog conference). Aktivering?? Träning?? Hundhållande över huvud taget.. På söndag em skulle jag ta tag i spårträningen och for ut i skogen. La ett spår i varierande snödjup (såg bra ut i början, men blev snart VÄLDIGT pulshöjande) med fyra apporter. Lät det ligga ca en timme och under den tiden gick vi en promenad. Jaffa hade en av sina "har-ingen-större-lust-att spåra-dina-spår-matte"-dag och jag blev självklart förbannad (då spårar hon, tro det eller ej) och besviken och uppgiven. Konferensen låg och malde i bakhuvudet hela tiden..
Vem la jag spåret för?? Min egen skull för att JAG vill ut och tävla i vår?? Jaffa´s skull så att hon ska aktiveras och göra något roligt?? (vilket hon uppenbart inte tycker att det är). Uppskattar hundarna det vi gör?? Är det vi som uppskattar det och då också vill tro att hundarna gör det?? Ja, frågorna är tusen....
Jag hade ju några riktigt bra hundpromenader för ett tag sen, men återfallet is back.. Försöker hålla Bella i schack när vi möter någon och tar för givet att Jaffa sitter still så länge, men den lilla luspudeln har blivit värre än värst och gör egna små lyckliga utfall. JÄTTELÄTT att hålla emot henne samtidigt som jag ska försöka få Bella att sitta still. NOOOOOT!!! Och precis ungefär efter 3:e hundmötet igår gav jag upp.. Började allvarligt tvivla på mina hundkunskaper och om jag verkligen kommer att reda ut dessa två små damer. Har jag kanske tagit mig vatten över huvudet?? Har det blivit för mycket hund att träna med min lilla tid?? Ja, kanske, men jag är ju inte heller den som ger upp i första taget och fick till slut intala mig själv att det bara var att ta tag i´t om det någon gång framöver ska bli ordning och reda på hundarna (igen v.g Jaffa). Jaffa var ju hyfsat duktig innan lilla Bella flyttade in. Inte trodde jag att hon skulla rasa så totalt i allmänlydnaden precis.
Får börja gå enhundspromenader igen för att återigen visa hur man uppför sig på promenaderna.. (och framförallt träna inför vårens kickbike-åkning. Där MÅSTE dom ju lyssna på mig och inte bry sig om andra hundar vi ev möter)
Hoppet om Bella´s apportgrepp tändes lite extra idag då hon villigt tog den stora, tunga dummiesen när jag kom hem. Har börjat träna med att hon ska ta en vante som jag ger henne och sen komma till mig och lämna den när jag ropar. Dummisen har hon bara vägrat att ta, så vi började med en vante för att få in "rutinen", men idag tog jag fram dummisen och sa varsågod. Tro att jag blev förvånad att hon tog den. JIPPIE!!!
Vid ett tillfälle la hon den på golvet och skulle börja bita i den. Reflexmässigt sa jag nej, men kom på att det kanske inte va det bästa ordet första gången hon tog dummisen, men det va ju bara att glömma vad jag sagt. Kunde pusta ut då hon villigt tog den igen... Ja, jag kanske ska försöka tänka lite positivt i morgon igen då..
Kaospromenader, bye bye=)
Mötte upp Fia & Mejja i söndags fm för en prommis. Jaffa ballar ju ur fullständigt då bus med Mejja är fantastiskt roligt. (verkar dock inte som om Mejja uppskattar detta lika mycket som Jaffa, men det struntar väl hon i). Så Bella som skötte sig bäst fick springa lös först, och sen fick Mejja vara med. Går hur bra som helst, ända tills DAMP/ADHD-Jaffa kommer lös!!! Då är det bara att koppla Bella ås hon slipper vansinnigheterna = Jaffa skäller och nafsar i Mejja tills hon blir sur. Då blir Jaffa ÄNNU lyckligare!!! Summa summarum så avslutade jag prommisen med att "göra en Cesar", och ha Jaffa bredvid mig i kort koppel. Hon fick alltså bara följa mig utan att nosa, dra eller gå före. Funkade ypperligt!!
Så i måndags testade jag detta Cesar-koncept igen efter att damerna gjort sina behov. Gick bra. Jaffa har det lite svårt att gå på min högra sida, men fattade galoppen efter ett tag. Bella däremot gillar läget snabbt och verkar tycka det är coolt att bara följa. Hon blir otroligt lugn och sansad.
Även igår, tisdag, tog jag bägge hundarna på promenad. Försöker gå på de vanliga promenadstråkena så vi ska få möjlighet att träna på hundmöten. Efter rastningen fick dom följa mig och tro det eller ej, men vi mötte inte mindre än 6st hundar med sina mattar..
I första mötet var vi 4 hundar som kom från olika håll. En glad setter som INTE fick någon utskällning, bara lite morrknorr typ. Den lilla beaglehannen lät mer än Bella gjorde i början, men hon svarade inte honom heller. Kan nämna att vi stod stilla när de andra passerade. Blir så mycket lugnare då, och framförallt om Jaffa sitter ner.
Vi fick gå efter beaglen på ca 20m avstånd tills hans matte tröttnade på honom och gick över på andra sidan gatan. Då fick vi gå parallellt med dom en stund istället. Kan inte säga att Bella är lugn, men hon går på alla 4 och lyssnar på mig.
100 meter senare möter vi 2 cairnterriers i en ngt smalare passage. Där blev det ett tyst utfall av både Jaffa och Bella. Fördelen med Bella är att hon släpper mötena direkt, medans Jaffa ska gå och kolla bakåt vääldigt länge. Snart var vi på banan igen för att några minuter senare möta en yorkshireterrier. Vi stannade och lät dom passera. INGEN reagerar???? Bella hade inte ens ragg??? Då steg mitt lugn och självförtroende en bit=) Och tur var väl det för strax var det dags för nästa möte. En lurvig herre som helst ville stanna och pinka framför oss. Hans matte hade fullt upp för att få honom att gå framåt. Här blev det ett andra utfall av Bella medans Jaffa satt kvar, vilket jag tror har stor betydelse och inverkan på Bella.
ÄR SÅÅÅ NÖJD!!!!!
Har även börjat ta tag i apporteringen, dvs att hon ska greppa det jag ger henne och sen kunna hålla det i munnen tills jag tar det igen. Att sitta samtidigt verkar vara en hel omöjlighet i dagsläget. I alla fall vid lämnandet. Då spottar hon direkt. Var är simultanförmågan Bella?? Kan ju tränas upp. Jaffa ramlade baklänges dom första gångerna hon skulle bära en apport i munnen och sätta sig fot samtidigt.. Haha.. Vilken syn det va!!! Funkar nu, så jag har inte gett upp hoppet!!
See you=)
Så i måndags testade jag detta Cesar-koncept igen efter att damerna gjort sina behov. Gick bra. Jaffa har det lite svårt att gå på min högra sida, men fattade galoppen efter ett tag. Bella däremot gillar läget snabbt och verkar tycka det är coolt att bara följa. Hon blir otroligt lugn och sansad.
Även igår, tisdag, tog jag bägge hundarna på promenad. Försöker gå på de vanliga promenadstråkena så vi ska få möjlighet att träna på hundmöten. Efter rastningen fick dom följa mig och tro det eller ej, men vi mötte inte mindre än 6st hundar med sina mattar..
I första mötet var vi 4 hundar som kom från olika håll. En glad setter som INTE fick någon utskällning, bara lite morrknorr typ. Den lilla beaglehannen lät mer än Bella gjorde i början, men hon svarade inte honom heller. Kan nämna att vi stod stilla när de andra passerade. Blir så mycket lugnare då, och framförallt om Jaffa sitter ner.
Vi fick gå efter beaglen på ca 20m avstånd tills hans matte tröttnade på honom och gick över på andra sidan gatan. Då fick vi gå parallellt med dom en stund istället. Kan inte säga att Bella är lugn, men hon går på alla 4 och lyssnar på mig.
100 meter senare möter vi 2 cairnterriers i en ngt smalare passage. Där blev det ett tyst utfall av både Jaffa och Bella. Fördelen med Bella är att hon släpper mötena direkt, medans Jaffa ska gå och kolla bakåt vääldigt länge. Snart var vi på banan igen för att några minuter senare möta en yorkshireterrier. Vi stannade och lät dom passera. INGEN reagerar???? Bella hade inte ens ragg??? Då steg mitt lugn och självförtroende en bit=) Och tur var väl det för strax var det dags för nästa möte. En lurvig herre som helst ville stanna och pinka framför oss. Hans matte hade fullt upp för att få honom att gå framåt. Här blev det ett andra utfall av Bella medans Jaffa satt kvar, vilket jag tror har stor betydelse och inverkan på Bella.
ÄR SÅÅÅ NÖJD!!!!!
Har även börjat ta tag i apporteringen, dvs att hon ska greppa det jag ger henne och sen kunna hålla det i munnen tills jag tar det igen. Att sitta samtidigt verkar vara en hel omöjlighet i dagsläget. I alla fall vid lämnandet. Då spottar hon direkt. Var är simultanförmågan Bella?? Kan ju tränas upp. Jaffa ramlade baklänges dom första gångerna hon skulle bära en apport i munnen och sätta sig fot samtidigt.. Haha.. Vilken syn det va!!! Funkar nu, så jag har inte gett upp hoppet!!
See you=)
Bella gör framsteg i sin träning!!
Det går sakta, men säkert, och fullt i takt med hur mycket vi tränar (lite alltså)..
Det bästa är att de flesta hundmötena är överkomliga, d.v.s att jag inte undviker att möta hundar på våra promenader. Nu ikväll mötte vi ett par hundar och när jag har Jaffa med också brukar jag stanna till vid kanten för att ha lite mer kontroll. Detta har visat sig minska skall o gruff från Bellas sida. Nu kan hon sitta o titta och endast mullra lite inombords. MYCKET hänger på hur Jaffa beter sig också, men hon står oftast still.
Hmm.. Förutom när vi mötte hund nr 2 på promenaden, vilkens matte jag känner, och kände mig "tvungen" att stanna och växla några ord. Stannade i tid vid kanten och den som "ballade" ur var Jaffa. Hon fick nåt DAMP-anfall och började tokgräva i snön. Bella var tyst och stod bredvid mig och bara tittade. Tittandet gick stundtals över i ett stirrande, men det bröt hon och kollade på mig så fort jag sa hennes namn.
Känns bra att hon kan vara tyst vid hundmöten + att hon faktist kan bryta "stirret" för att vara uppmärksam på mig.. Gött mos!!
Vi tränade även "gå-vid-min-sida" när vi kom hem, och det fattar hon riktigt bra nu. I alla fall när belöningen är julskinka=)
Jaffa fortsätter att träna på sitt krypande.. Gjorde även 2:ans fjärr och lite positioner..
Over and out för idag!! Fridens=)
Det bästa är att de flesta hundmötena är överkomliga, d.v.s att jag inte undviker att möta hundar på våra promenader. Nu ikväll mötte vi ett par hundar och när jag har Jaffa med också brukar jag stanna till vid kanten för att ha lite mer kontroll. Detta har visat sig minska skall o gruff från Bellas sida. Nu kan hon sitta o titta och endast mullra lite inombords. MYCKET hänger på hur Jaffa beter sig också, men hon står oftast still.
Hmm.. Förutom när vi mötte hund nr 2 på promenaden, vilkens matte jag känner, och kände mig "tvungen" att stanna och växla några ord. Stannade i tid vid kanten och den som "ballade" ur var Jaffa. Hon fick nåt DAMP-anfall och började tokgräva i snön. Bella var tyst och stod bredvid mig och bara tittade. Tittandet gick stundtals över i ett stirrande, men det bröt hon och kollade på mig så fort jag sa hennes namn.
Känns bra att hon kan vara tyst vid hundmöten + att hon faktist kan bryta "stirret" för att vara uppmärksam på mig.. Gött mos!!
Vi tränade även "gå-vid-min-sida" när vi kom hem, och det fattar hon riktigt bra nu. I alla fall när belöningen är julskinka=)
Jaffa fortsätter att träna på sitt krypande.. Gjorde även 2:ans fjärr och lite positioner..
Over and out för idag!! Fridens=)
